En kaffemissbrukares vardagsfunderingar.

Så var det måndag. Jobbade idag från 16:30 till 22:30.
Gick fin fint, men vad mer kan man räkna med från mej? hmm..?
Utan att låta som en alkis kan jag berätta att jag varit hemma en timme nu, och tagit mej en kall öl. Ibland förtjänar man de faktiskt. Fått lite saker gjorda idag ändå. Känns bra faktiskt. Annars har jag väll mest sovit bort dagarna nu de senaste. Fast i helgen var de fester för hela slanten. Robert fyllde 25 i fredags, stor fest hos oss med andra ord. På lördagen va de Annies tur, hon hade 30 års kalas. Mycket trevligt, lite ledsamt att jag inte kunde stanna längre än jag gjorde dock, fast de kändes bra att inte dricka då faktiskt. Nu är man bil lös igen. Ajajaj, tungt när man precis vant sej vid att ha bil igen. Men jag fyllde på mitt västtrafik kort idag, så man tar sej ändå runt.

Nu till helgen hoppas jag verkligen Mia kommer, trotts att hon är omöjlig att få tag på. ;) Känner att jag behöver få umgås med henne nu. Dela med mej av mina visdomsord. Hehe.. Hon är verkligen min närmsta vän, hon har funnits där i vått och torrt, tror vi kännt varandra i 10 år, nu detta året. Vilket jubileum.! Älskar henne djupt för den underbara vän hon är.! 10 år borde faktiskt firas.! Något mer som ska firas.. Imorgon fyller underbaraste Filippa ett år.! Eller ja, nu egentligen, klockan är ju faktiskt 01:30 ca. Kan inte förstå att ett år ändå gått så fort. Vart tar tiden vägen? Måste ringa och sjunga lite för henne imorn tror jag. Stort grattis till den sötaste lilltösen man kan tänka sej.!

Utöver allt annat så närmar sej Thailands resan med stormsteg. Nu är de bara 13 dagar kvar till avresan. Helt otroligt, hade någon sagt till mej för 6 år sedan att jag skulle få resa till paradiset med Joakim, den personen som har kommit att få störst plats i mitt hjärta genom livet. Jag tror inte att jag hade trott på de för en sekund. Hade bara någon sagt till mej när jag var 15 att jag skulle träffa en kille som Joakim, hade jag nog inte kunnat låta bli att svara. -ja visst, säkert! Men så blev de ändå. Och nu finns de ingen som gett mej sånna upplevelser, så fina dagar, och fått fram så starka känslor i mej som Joakim har. Jag vet inte vem jag har att tacka för allt detta, han? Gud? Universum? Hur som hellst står jag i stor tacksamhets skuld.

Nej, klockan tickar i väg. Inte för att jag ska lägga mej än på länge. Men hmm.. Får nog spara lite tills nästa gång här. Så, var rädda om varandra, och glöm inte berätta för era nära och kära hur mycke dom betyder för er. Alla uppskattar att få höra nått uppmuntrande.! ha en fortsatt trevlig natt/dag.

Tack för ordet.