En kaffemissbrukares vardagsfunderingar.

Ja, de blev ju en ganska lång paus i bloggandet, och många av mina nära och kära är nyfikna på Mio nu. 
Så jag tänkte att jag uppdaterar med lite bilder, ett inlägg tillägnat våran lilla glädjespridare aka, gladskit..



      

Jul firades och paket öppnades. Mio fick väldigt många julklappar, fast snöret var nog ändå
de roligaste på allihop. Klart lite bortskämd ska man väll vara när man firar sin första jul.?



  

Mio fick en lära-gå-vagn i julklapp, sen gick allt de här med att komma upp på 2 ben, 
plötsligt väldigt snabbt. Nu springer han med vagnen genom huset och vaggar gärna runt utan.
Massa tänder har kikat fram också, och han visar gärna upp dom genom att le så ofta som möjligt.



     

På fettisdagen bakades de självklart semlor. I och med att Mio är så förtjust i grädde tror jag han är lycklig över att ha en mamma som mer eller mindre har ett semleberoende! Nu mera sitter Mio mest och pillar i sej maten själv, då är de inte dumt med ärtor. Att äta med sked är han ingen hejare på, den brukar mest bara stanna i ena handen medans den andra far ner i skålen och kletar runt med vad som bjuds till middag. Om de inte smakar ena dagen kan man alltid arbeta på ett konstvärk ala; Mios handavtryck i gröt/potatis/morotsmos eller liknande, på bordet. Fast oftast (i princip alltid) är han väldigt matglad, de är roligt att kleta med maten ändå.



  

Miolito älskar fortfarande, trots oräknerliga kallsupar, att bada. Han är dessutom grym på galna grimaser,
en del kan få oss att skratta flera dagar efter, och så fort man kommer att tänka på dom. Som denna,
fångad på bild nummer 2 i badbaljan tex. Roligast är de att höra ljuden han lägger på också. Hahaha..





Mammas lilla hjärta. Jag kan inte annat än att bli imponerad av honom varje dag.
Han är så mycket mer än fantastisk på alla sätt o vis.


(klicka på alla små bilder för att se dom i lite större format)

Idag har vi haft en dag inne i lilla storstaden Karlstad.
En ny bilbarnstol till fisen har inhandlats, han ser så otroligt stor ut nu när han åker i den, fick även tag i en skit tuff vår/sommar jacka till honom, de blir en födelsedagspresent. Får lägga upp lite bilder så småningom. 
Under dagen drog ett (nu mera inte allt för obekant) snöväder in. Jahaa.. Mer snö, mer skottning, mindre turer ut på isen, mer halka och ännu mer bidrag till varför våran bil kommer kronas till Värmlands skitigaste rullande elände. Idag var några familjemedlemmar med i en olycka, dom smällde med en älg. Tack o lov gick allt bra med dom, tyvärr kan man inte säga desamma om bilen. (glömde fråga hur de gick med älgen) Jag, J och lillfisen begav oss hemmåt kring 20:00, då yrde de bra på vägen och sikten kunde ju jämföras med hur långt man ser om man stirrar in i en betongvägg. Dock körde J sakta och tog oss hem säkert. Lika bra hade de inte gått för några vi passerade på vägen, där hade ytterligare en vilsen älg irrat runt på vägen och dom hann väll inte se den kan jag tänka mej. Usch, hade vi gett oss av 5 minuter tidigare hade de lika gärna kunnat varit vi som stod där i vägkanten framför en livlös älg vid vägräcket.

Vi passade även på att spana in bokrean såklart. Det blev 8 nya tillskott till bokhyllan. Härligt! Får se om man hinner med någon mer tur innan bokrean är över.

Imorn är de en tur till skolan som gäller för mej har lektion mellan 10 - 12, J ska roa sej med att skotta av snön från den plana delen av taket. Mio hoppas jag fortsätter träna på sin gång. Han är så söt när han våghalsigt släpper taget och stapplar iväg som en full vinglig karl. Idag var han så till sej när vi besökte Mios farmor och extra farfar, att han hoppade jämfota ett skutt i deras kök.

Ha en fin fredag och helg mina nära och kära.
Förresten, tack för kommentarer, och efter bara ett inlägg. Jäklar va ni fått mej att känna mej saknad och lite små viktig. ;-) Keep it up!

tack för ordet.
bless ♥


_______________________________

update.
Nu är jag så jäkla trött på min blogg design och att jag aldrig blir nöjd med något, så nu byter jag tillbaka till någon färdig tråkig layout. Irritationen har nått sin gräns helt enkelt. paaaooow.

Nu mina fina nära och kära, har jag garanterat passerat 'sämst-efter' datumet när de kommer till bloggning. Ja, känner mej med all rätt som en väldigt kass bloggerska. Eller nej.. De gör jag egentligen inte, för jag har faktiskt aldrig kännt mej som en bloggerska överhuvudtaget. Nu börjar dock önskemål om nya blogginlägg trilla in.. Så varför inte? Nått måste jag ju sysselsätta mej med mellan skolarbete och paniken man får av en vild unge som far runt som en flipperkula.

Tankar om bloggen..
Vad vill jag då med min blogg? Ska jag roa genom att intensivt beklaga mej över diverse omöjligt lösningsbara vardagsproblem? Svära över dåligt humör, babyblubb magen som inte vill försvinna trots hård träning (läs tre dagar med ett par situps), skor som läcker vatten och återkommande finnar? Skriva av mej om min irritation över att mjölken är slut när kaffet är nybryggt? Få er att känna medlidande över den migrän liknande huvudvärken som koffeinbristen ger med sej? Nää.. Jag får nog komma på nått annat? Idag har ca 130320 blogginlägg skrivits i Sverige, och de bara på blogg.se. Så de är svårt att vara orginell. Dock är ju tanken, som de alltid varit, att jag bloggar för mina nära och kära. Så jag tror minsann jag håller mej till mitt tidigare tema; Vardagsfunderingar, och uppdatering för er om vad som händer min familj i vårat liv.

Flytten (flykten) till skogen..
Ja, allt gick som smort, fast de är klart.. Att lasta ur två skåpbilar fyllda med junk i 28 grader minus var väll ingen hit direkt. Tack o lov hade vi många som hjälpte till, och de hela gick rätt smidigt ändå. Nu börjar väll de kännas lite mer hemma här i huset, men de är inte utan saknad i hjärtat jag tagit mej hit. Göteborg med all sin glans, men framför allt vännerna där (och med omnejd) får mej att vilja packa ner skiten (läs hemmet) igen och flytta tillbaka, alternativt tälta i slottskogen.. åhhh va jag vill tillbaka bara jag tänker på mina fina vänner. Här har man ju inte hunnit lära känna speciellt många än, men jag har tagit tag i nått iallafall, börjat studera (läsa upp Svenska B) så de gör ju att de socialabehovet stillas något. Dock har jag varit lite vrång än så länge, lagom bitter kan man säga. För de är så här, jag har fantastiskt underbara vänner, de är dom vännerna jag vill ha och inga andra, dom både duger och räcker till ända till stjärnorna och tillbaka igen. Så va är då poängen med att skaffa nya? När man är så nöjd med dom man har? Jo då har vi ju de där med avståndet till dom igen. Jaja.. Nog om de. Tackar han som uppfann telefonen i mina tankar lite snabbt. Vi trivs rätt bra här ändå och vi har nära till våra fina familjer, de känns underbart.

Mio Nesta..
Oj, till denna punkt vet jag inte ens om mina muskler orkar med allt skrivande, för här kan jag lova att de händer mycke. Tror jag drar lite saker som hänt i stora drag, blir lättast så.. Kan berätta att han på 2 månader växt 4,5 cm och nu mäter 76,5 cm. Han har fått 7 tänder än så länge, men de ser ut som att fler är på väg. Dessutom nådde han en ordentlig milstolpe idag 20/2 2010. Den snöstormigaste dagen på väldigt länge, han tog sina första egna steg! 10 stycken i rad mot pappa J, inte illa!! Som jag sagt tidigare, liten blir.. om inte stor än, så större iallafall.! I lagom raska steg. Han är en ritkig liten charmör som bjuder på många leenden under dygnets 24 timmar. Självklart en del nu-sätter-jag-mej-på-tvären-skrik-för-att-jag-inte-får-som-jag-vill också, han har ju en vilja av stål och en lungkapacitet som nog kan liknas vid en björns. Tur att våra nya granne också har barn, och väl förstår att de bjuder på en del höga toner då o då.


Jahaa.. Så har man gjort sitt första blogg inlägg 2010, fler kommer, jag lovar att skärpa mej lite iallafall.! Är de något jag missat här eller funderar du på nått? Skriv en rad o jag ska försöka svara så snart jag kan.

Ta hand om er min fina nära och kära.
Untill next time.

Tack för ordet!