tystnaden ekar hos mej..
Usch, det blev nästan kusligt tyst här. J har åkt och Mio sover.
Vad ska en mamma utan mamma sysslor sysselsätta sej med?
Blåklockan ute i backarna står..
Okej, ska börja detta inlägget med en fundering kring texten i denna gamla barnvisa. Blåsippan ute i backarna står.. Är det bara jag som finner lite fel i denna text? De låter ju lagom grammatiskt inkorrekt. Vi börjar med blåsippan.. den blåsippan, det framgår ju tydligt att det bara rör sej om en blåsippa! Då till de luriga, backarna! Vaddå backarna? Den backen, de backarna. De framgår ju också rätt tydligt att det handlar om flera backar. Hur tusan kan EN blåsippa stå ute i FLERA backar? De är ju omöjligt.. Men de som får mej att le till allt detta är att, denna barnvisa har sjungits av barn i skolor, inför föräldrar på skolavslutningar fler än en gång genom flera generationer. Tänk att stå där med läraren och sjunga för full hals, där sitter föräldrarna och lyssnar.. Kanske tänker dom; åhh så duktiga dom är. Inte nog med att dom lär sej läsa, skriva och räkna i skolan. Dom lär sej sjunga också. Ja! De gör dom, men grammatiken skippades uppenbarligen, eller? Hahaha..
Ta inte detta jag skrivit för hårt, det är ju trots allt bara en oskyldig gammal barnvisa. Det vet jag också. Men okej, de kanske inte är så många andra som finner detta komiskt, för mej är det dock väldigt roande! Nu har jag tappat tråden lite här.. Det var ju egentligen inte detta jag skulle skriva om. Rubriken säger ju inte ens blåsippa, utan blåklocka. Varför? Jo just de..
Det är full fart på Mio här under dagarna, och i lördags lyckades han, från att stå på alla fyra, kasta sej runt och snurra ett varv för att sen damma huvudet in i bordsbenet på vardagsrums bordet. Så nu har han en liten blåklocka under sitt högra öga, och som min J sa, de känns hemskt. Man får skuldkänslor och misstänker att alla som ser denna blåa fläck kommer tro att vi slagit honom eller nått? Så nu går jag ärligt i tankarna och planerar hur jag ska madrassera in hela vår lägenhet. Detta lär bli ett stort projekt!
Nej mina kära vänner. Kaffet kallnar.
Ha en fin måndag.
Tack för ordet.
Under natten får man ibland en smak av den andra verkligheten..
Natten till igår hade jag en märklig dröm och i natt gjorde den sej påmind igen, fast ur ett annat perspektiv. Nu tänkte jag ändå berätta drömmen för er..
Det hela började med att jag befann mej på ett enormt stort nöjesfält. Runt mej fanns glädje och skratt, borsett från en liten flicka som tappat sin glass, hon grät. Själv gick jag runt under en isblå himmel, ljuset solen bjöd på framhävde alla färger, och fick omgivningen att framstå som en gigantisk regnbåge. Från början var jag ensam, bland tusen och åter tusen andra glada ansikten, men så småningom dyker fler av mina nära och kära upp och följer med mej genom nöjesfältet. Efter ett tag är vi en riktigt stor grupp som kommer runt hörnet på en jätte- karusell. Denna karusell såg ut att likna uppskjutet (om ni vet vilken det är?) men någonting var annorlunda, den var så otroligt enorm, och när jag försökte se toppen på den la jag bara märke till att mot skyn försvann denna karusell i de enda suddiga moln som fanns på himlen. Jag ville åka!
Här tog drömmen en ny vändning. Alla mina nära och kära runt mej blir allvarliga, och de glada ansikterna försvinner successivt. Men solen skiner fortfarande och allt är färgstarkt. Jag frågar runt bland mina vänner och min familj om någon vill åka med mej, men alla bara skakar på sina huvuden. Så jag börjar vädja, svaret är dock desamma. Efter att blivit riktigt besviken på flera av dom jag aldrig trodde skulle göra mej så besviken, så bestämde jag mej för att åka själv. Fortfarande sårad och lite smått upprörd tar jag min biljett i handen och kliver upp på karusell golvet. Där möter jag en äldre man som ler ödmjukt mot mej, han tar min biljett och tilldelar mej ett säte. Snart är jag fastspänd och ljudet från karusellen som drar igång fyller mina öron, än har jag inte åkt..
Nu gör drömmen sin sista vändning. Plötsligt är det natt, himlen fylls av stjärnor och alla karuseller utom den jag sitter i slocknar. Mina nära och kära står fortfarande nedanför och kikar upp på mej, men när karusellen börjar skaka och ljudet från den blir högre så tar alla nått steg bakåt. Jag ler åt dom, och dom släpper inte mej med blicken. Några vnkar försiktigt. Då.. PANG! Jag skjuts upp i luften, ensam i en karusell som lätt skulle kunna rymma 100 personer. Det går upp upp upp, och när jag är säker på att den ska sakta in och vända så passerar jag de suddiga molnet. Här ovanför syns stjärnorna så fantastsikt klart och vissa ser större ut än vad dom vanligtvis brukar göra från våran lilla planet.
Det är då, när jag sitter där, ser på stjärnorna och känner suget i magen tack vare karusellens hastighet, som jag inser att jag inte kommer komma ner igen. Konstigt nog infinner sej ingen panik.. Nej, jag fylls av ett lugn, ett lugn jag inte kan komma ihåg att jag känt tidigare. Jag är avslappnad och i hela min kropp, hjärna känner jag harmoni. Då slår en annan tanke mej, och jag bli lycklig.. Lycklig över att ingen av mina nära och kära valde att åka med, lycklig över att dom befinner sej på en regnbågsplats med glada ansikten och massa skratt. Konstigt nog är jag mest lycklig över att jag befinner mej precis där jag är då, och jag vill inte ens tillbaka, så jag lutar huvudet bakåt, tittar på alla stjärnor och njuter av åkturen.
När jag sen vaknar är lugnet och harmonin är borta.
Vad betyder egenligen en sådan dröm? Drömtydare någon?
Tack för ordet.
Skrämmande.
Shit alltså, ser inte mitt pekfinger jäkligt amputerat ut på detta fotot?
Blev så rädd när jag såg bilden att jag var tvungen att kolla på mina händer, se så att alla mina fingrar faktiskt satt kvar! Chocken har nu lagt sej, och jag kan intyga att jag bara lyckats böja fingret i någon knepig (antagligen omänsklig) vinkel när fotot togs. Puhh..
Höger pekfingertopp är ju hyffsat bra att ha, de är ju tex den man använder när. . .
Tack för ordet.
Ibland så..
Ibland får jag till de, eller ibland blir jag inte smartare än vad jag gör mej! Och nu har jag gjort de igen, valt att uttrycka mej på ett extremt komiskt eller rent av bara korkat sätt..
Precis i detta inlägget ← obs! Länk!
Och de som faktsikt skulle bli ett seriöst inlägg för en gångskull.
Nu citerar jag mej själv;
"exakt 5 månadersen jag låg på Mölndals bb och.. Ja, födde barn helt enkelt."
Vadå helt enkelt? De borde vara förbjudet att få använda de uttrycket i vissa sammanhang har jag kommit fram till. För helt jäkla enkelt va de ta mej -piiip- inte!
O'boy vilken uträkning!
Varm O'boy? Ja Tack!
Kall O'boy? Absolut!
Rumstempererad O'Boy? OHH NOOO..
Hur kan någonting som på alla andra möjliga sätt är så rätt,
bli så fruktansvärt fel? Rumstempererad O'boy nej fy satan..
Mmm.. Snart vinter igen och då kan man dricka
varm choklad & vispad grädde med gott samvete!
Lights are blinding my eyes. . .
The streets skänker kärlek till mina öron idag. . .
Alla ord är överflödiga, så jag tar bara ett djupt andetag och blundar. .
gästbloggning vs. under construction.
Just de.. Min älskade J vill gästblogga, men.. här kommer menett, jag håller på att göra en ny blogg, den är dock "under construction". Är så trött på denna, att jag aldrig får till layouten som jag vill osv. Visst jag kanske bara är kass men jag har inte tålamod till de längre. Så nu har jag två eller kanske tre frågor till mina kära få läsare.. Nummer ett; Vill ni se min J gästblogga på min blogg? Nummer två; ska han få göra de på denna eller den nya? (som jag dock aldrig vet när den blir klar eller när jag byter till?) Nummer tre; (ja de kom en trea!) Ska jag byta blogg överhuvudtaget? Bloggar ju inte allt för mycke, har inte speciellt många läsare.. Visst de är kul och de spelar egentligen ingen roll för mej hur många som läser. Bloggen skapade jag mest för mina nära och kära i början. Från stund till stund ger de mej dock ångest när jag inte uppdaterat på länge, och jag funderar då på att lägga ner allt vad blogg är och heter..
Låt mej nu få hjälp och höra era åsikter..!
Vristvrickare. .
Hade tänkt ge mej på de omöjliga..
Kolla in de 10 cm höga pumpsen jag tänkt plåga mina fötter med på Mios dop.
Jag lär ju falla och dö på väg in i kyrkan,
men som sagt, med dom tröstande orden jag lugnade J med;
-Ni har ju iallafall nära till begravningen..
ps.
Måst jag tillägga att jag aldrig går i högklackat vanligtvis eller vet i princip alla redan de?
Me love sneakers.!
Idiot fiskmås vs I-landsproblem.
Fiskmåsar kan ju inte som många andra fåglar sätta sej på en el ledning eller liknande, pga att dom har "ankfötter" och inget att direkt gripa med. Så, dom måste med andra ord komma på andra ställen att sitta på när dom har lust att ta en paus från flygandet, vila vingarna och bara skrika för en stund eller två. En jävligt smart fiskmås har hittat ett alldeles fantastiskt ställe för just detta ändamålet (att skrika alltså). På vårat tak! och inte vart som helst på taket.. Nej den sitter och skriker rakt in i frisklufts ventilen! Underbart tycker nog den där i solskenet, själv håller jag på att riva håret av mej själv, denna varelsens glatt sjungande toner ekar ner i lägenheten och driver mej till vansinne. Jag vet inte hur många timmar eller i hur många dagar jag har gått omkring och lyssnat på GAAAHHH GAAAHHH GAAHHH.!!! hela förmiddagarna. Kanske har jag som konsekvens av detta ojlud tappat tidsuppfattningen?! hjälp..
Hold tight.
april, april..
Jag tycker verkligen inte om 1a april, för min del skulle denna dagen gärna kunna strykas ur kalendern. De har mest med att göra att jag inte tycker om att bli lurad.. Oavsett om de är en vän, tidningen, tvn eller grannen som drar ett practical joke på mej, så gillar jag de helt enkelt inte. Känslan av att blivit grund lurad. Nej tack.! Sen är de ju så att ju mer jag tänker på detta, desto mer paranoid blir jag, är på spänn hela tiden för att inte gå på nått och förutsätter därför att allt som sägs idag, allt som står i tidningen, all information jag får serverad är bara bluff o båg. Tror jag ska hålla mej ifrån all media idag, på nått sätt.. De mår nog mina nerver bäst av.! Dock har jag ju redan startat datorn, så de kanske är rätt kört ändå.. Jag lär bli riktigt blåst innan dagen nått sitt slut på ett eller annat vis trots allt.?!
tack för ordet.
-den paranoida.
Piiip-piiiiip-piip-piiip.
Åhh du store allsmäktige hockey gud, låt pucken stanna och hålla sej framför Honken i nästa match, se till att våra spelare inte tröttnar och blir ouppmärksamma, fortsätt ge dom chanser men se till så dom får mål ett gäng gånger också. Sist men inte minst; förse alla HV71 spelare med skavsår! Och jag lovar jag ska inga andra hockeygudar hava jämte dej. Ära isen, skridskon, pucken i höjden.. Inte att förglömma, klubban du gjorde i slöjden.! Amen.
en ärlig dag.
Jag och min J hade ett samtal för ett par dagar sen, det handlade i stort sett om Panama och vart de låg. Jag sa att jag trodde de låg i norra Syd Amerika, nästan mellan syd och nord Amerika, men som sagt, att de tillhörde Syd Amerika. J visste att de tillhörde Syd Amerika men sa att han trodde de va en ö.. Hur som helst, vi la ner funderingarna strax därefter. Idag dock, ringde J mej när han var på väg till jobbet, enbart för att berätta att han hört sej för och att jag nog hade rätt om vart de låg.! (för en gång skull) Vad ärligt gjort av honom, jag brukar ju vara den som har fel, dock skulle jag aldrig i ett sånt här läge erkänna de om jag fick de bekräftat av någon annan. Nej nej..
En som vägrar inse sej besegrad, blir de aldrig helt heller. Inte sant? Hahaha..
Just nu håller jag på att baka kakor efter ett recept som Juliettan la upp på sin blogg för längesen. De ska för hoppningsvis bli sådana stora café kakor med choklad i. Jag har dock inte vågat kika in i ugnen än, så jag vet inte hur de går för dom. Men blir dom dåliga så skyller jag som vanligt allt på gas spisen och att temperaturen aldrig landar på rätt grader.
Jag var på hemköp och handlade ingredienserna förut. Då i kassan åkte mina varor ner och blandades med en äldre dams varor, (snacka om att packa långsamt) hon stod iallafall där och försökte putta tillbaka allt mitt upp trots rullbandet som skickade ner de igen. Hon ville till slut sortera allt för hon visste minsann vad hon hade handlat. Bla bla bla gnäll gnäll gnäll.. Låter henne stå där och plocka samtidigt som hon beklagar sej över hur han i kassan lyckats strula till de. Sen kastar jag ner mina saker i min påse och får syn på en kryddburk med vitlökspulver, något jag absolut inte skulle ha till mina kakor. Så jag greppade den och gick mot tanten som nu stod en bit bort och beklagade sej till sin tantvännina. Jag gav den till henne och sa att hon måste ha glömt den.. Vilket svar jag fick tillbaka; - Åhh tusen tack.. tack så hjärtligt för din ärlighet.! Prisa gud mitt vitlökspulver kom till rätta.! Okej, de sista där sa hon inte, men hon tog i så i allt de andra hon sa att de i princip lät som en rejäl predikan.! Allt lät med andra ord egendomligt överdrivet och inte tacksamt någonstans.
Hmm.. Men vänta nu? Vaddå ärlig? Nej detta passar inte in med den sluga bild jag hade av mej själv imorse när J ringde. Funderade på att gå tillbaka och rycka kryddburken från henne och säga att jag ångrat mej och att den faktiskt låg bland mina varor. Hon hade förtjänat de så som hon först beklagade sej över att kön var så lång och sen över kassörens lilla miss. Men nej.. Min kasse var redan tung, och jag själv också dessutom, gå tillbaka ehh nej, istället hoppas jag på lite god karma nu som tack för min goda gärning, kanske mina kakor kommer smaka och bli kanon? Man kan ju alltid hoppas.
tack för ordet.
nyttig?
Nu har jag inte uppdaterat alls om vad jag gjort de senaste, helgens sysselsättningar.. Men kan säga att den bestått av underbart mysiga tjejkvällar, melodifestival, gräddvispning och knäppa samtal som ledit till härliga skratt..
Ikväll eller just nu för att vara mer exakt, käkar jag fruktsallad med gräddglass och tror mej vara nyttig! Virrpannan tog helt och hållet över köket förut också, när jag lyckades tappa glass på golvet och fick för mej att den minsann skulle sorteras till komposterbart! Hmm.. Tog mitt förnuft till fånga när jag insåg att smällt glass blandat med potatisskal och diverse överbliven mat i en papperspåse inte var någon höjdar mix.
glassen väntar. . .
Lagom?
På "Vakna med the voice" (som jag är trogen lyssnare till) tog dom imorse upp detta fenomen, ordet lagom. Som faktsikt bara finns i det Svenska språket. Inte undra på de.. För vad betyder lagom? Det har ingen specifik exakt betydelse, allt som på nått vis kan mätas, långt/kort, litet/stort, högt/lågt, mycket/lite.. Ja ni är med va, kan ju också benämnas som "lagom". Men, här kommer de.. Anledningen till att ordet lagom egenligen inte betyder nått alls och inte säger oss något är; vad som är lagom för mej kan ju lika gärna vara käpprätt åt helvete fel för dej.. Rätta mej om jag har fel nu, men om någon frågar ex; hur mycke kaffe vill du ha? och du svarar; lagom. Hur ska den som står där med kaffekannan egentligen veta exakt hur mycket du faktsikt vill ha då? Omöjligt.! Eller? Så, de är faktsikt inte konstigt att detta ordet inte finns med i något annat språk. De är ett smart val om du frågar mej.. De närmsta du kan komma lagom på Engelska borde väll vara; "Just about enough" eller något liknande. Nog om dessa funderingar. Lagom är dock ett korkat ord.! Som jag trots allt, ändå använder för ofta bara för att jag är Svensk och kan!
Åhh.. All denna fina snön gör mej verkligen jätte sugen på att åka pulka! Får ju inte ägna mej åt någon form av utförsåkning nu när magen är så stor, och tror ärligt att de inte skulle fungera heller. Jag är ju inte direkt smidig längre om man säger så.. Men att få åka pulka, grilla korv och dricka varm choklad ute. Va mysigt! Jag saknar dom Värmländska skogarna, de gör faktsikt både jag och min J.. Så idag går vi i funderingar på att ta oss dit i helgen. Får se i slutet av dagen, vart våra drömmar tagit oss.
För övrigt lever "anabola" fortfarande. Fick tipset av Juliettan att jag skulle vaxa armen/armarna.. Men tycker detta var en lite för extrem återgäld för ett stackars litet fjun. Hahaha.. Önska jag kunde fota "anabola" så ni andra kunde få ta del av min stolthet på underarmen. Men tyvärr, "anabola" är alldeles för tunn och ljus, så de är omöjligt. Ni får istället hålla till godo med två tjockis bilder på mej från vecka 32.!
Ja gott folk, där har ni de..
Nu vill jag bara önska er alla, nära som kära en fantastiskt underbar helg. Så ska jag försöka ha desamma. Ta hand om varandra och njut av ljuset som snön ger.
tack för ordet.
Miss insecure.
Osäkerheten och tvivel tar ibland över mitt tänkande och oron bli total. Men nu mera.. Inte för min skull, för någon som betyder så mycket mer än jag själv någonsin kommer kunna, någon som delar mitt blod, någon jag ska ge allt jag kan, någon som förtjänar trygghet, kärlek och hopp. Så nej, inte för min egna skull.. För den lilla krabaten som just nu gör ett fotavtryck på höger sida av min mage. Att någon så liten, så nära men ändå så långt borta, kan ta fram så starka känslor hos mej. Får mej att bita ihop lite hårdare, får mej att vara stark, får mej att inse vad de viktigaste i livet är.. Ett så litet liv, men inga ord kan beskriva hur stort och fantastiskt de känns.
Jag är trygg med mej själv, jag är lugn, harmonisk och jag litar på mej själv.
För livet i mej ger mej all styrka och allt hopp jag behöver.
Miss insecure aka. stolt blivande mamma.
Sommar blå.
Himmlen är sommar blå utanför mitt fönster, solen ger ett starkt gult sken åt allt på marken, och bara dom lövlösa träden och min kalender skvallrar om att det faktiskt är Julafton imorgon. Men idag mår jag riktigt bra och har ett lugn i kroppen som gör mej underbart rofylld. Oron och stressen från igår är försvunnen, bort blåst.
Till alla mina nära och kära; jag önskar er och hoppas verkligen att ni får en fantastisk jul.
Ta hand om varandra och skäm bort er med god mat.
God Jul.!
Tårar du ska slippa se..
One more word and you won't survive
And I'm not scared of your stolen power
I see right through you any hour
I won't soothe your pain I won't ease your strain
You'll be waiting in vain I got nothing for you to gain
varför känner jag inte igen dej längre?
I'm taking it slow Feeding my flame
Shuffling the cards of your game And just in time
In the right place Suddenly I will play my ace
I won't soothe your pain I won't ease your strain
You'll be waiting in vain I got nothing for you to gain
Eyes on fire Your spine is ablaze Felling any foe with my gaze
And just in time In the right place Steadily emerging with grace.
I g o t n o t h i n g f o r y o u t o g a i n . . .
Ännu ett år.
Ännu ett händelserikt år har snart passerat. Bär både mysiga, underbara och trevliga minnen med mej.. En del mindre trevliga också, men som pappa säger, de är ingen ide att lägga för mycke vikt på dom. Nästa år kommer ju garanterat bli en stor omställning i mitt liv. Vilken milstolpe, 2009, året jag blir mamma. Jag kan inte undgå att fundera på nästa Jul, inte nog med att de kommer bli bebis första Jul med oss, den kommer som de ser ut nu firas i huset i Thailand. Men man vet ju aldrig, mycket kan som sagt hända på ett år.
Nu ska jag göra mej i ordning.. Dricka lite te och äta en rostadmacka. Sen ska jag iväg. Har egentligen mycket att göra idag. I vilken ände börjar man? Skönt att inte behöva lägga en tanke på julklappar iallafall. Dom är klara för över en vecka sen. Härligt! Ha en fin dag mina nära och kära.
tack för ordet.
