En kaffemissbrukares vardagsfunderingar.

Jag och min J hade ett samtal för ett par dagar sen, det handlade i stort sett om Panama och vart de låg. Jag sa att jag trodde de låg i norra Syd Amerika, nästan mellan syd och nord Amerika, men som sagt, att de tillhörde Syd Amerika. J visste att de tillhörde Syd Amerika men sa att han trodde de va en ö.. Hur som helst, vi la ner funderingarna strax därefter. Idag dock, ringde J mej när han var på väg till jobbet, enbart för att berätta att han hört sej för och att jag nog hade rätt om vart de låg.! (för en gång skull) Vad ärligt gjort av honom, jag brukar ju vara den som har fel, dock skulle jag aldrig i ett sånt här läge erkänna de om jag fick de bekräftat av någon annan. Nej nej..
En som vägrar inse sej besegrad, blir de aldrig helt heller. Inte sant? Hahaha..

Just nu håller jag på att baka kakor efter ett recept som Juliettan la upp på sin blogg för längesen. De ska för hoppningsvis bli sådana stora café kakor med choklad i. Jag har dock inte vågat kika in i ugnen än, så jag vet inte hur de går för dom. Men blir dom dåliga så skyller jag som vanligt allt på gas spisen och att temperaturen aldrig landar på rätt grader.

Jag var på hemköp och handlade ingredienserna förut. Då i kassan åkte mina varor ner och blandades med en äldre dams varor, (snacka om att packa långsamt) hon stod iallafall där och försökte putta tillbaka allt mitt upp trots rullbandet som skickade ner de igen. Hon ville till slut sortera allt för hon visste minsann vad hon hade handlat. Bla bla bla gnäll gnäll gnäll.. Låter henne stå där och plocka samtidigt som hon beklagar sej över hur han i kassan lyckats strula till de. Sen kastar jag ner mina saker i min påse och får syn på en kryddburk med vitlökspulver, något jag absolut inte skulle ha till mina kakor. Så jag greppade den och gick mot tanten som nu stod en bit bort och beklagade sej till sin tantvännina. Jag gav den till henne och sa att hon måste ha glömt den.. Vilket svar jag fick tillbaka; - Åhh tusen tack.. tack så hjärtligt för din ärlighet.! Prisa gud mitt vitlökspulver kom till rätta.! Okej, de sista där sa hon inte, men hon tog i så i allt de andra hon sa att de i princip lät som en rejäl predikan.! Allt lät med andra ord egendomligt överdrivet och inte tacksamt någonstans.

Hmm.. Men vänta nu? Vaddå ärlig? Nej detta passar inte in med den sluga bild jag hade av mej själv imorse när J ringde. Funderade på att gå tillbaka och rycka kryddburken från henne och säga att jag ångrat mej och att den faktiskt låg bland mina varor. Hon hade förtjänat de så som hon först beklagade sej över att kön var så lång och sen över kassörens lilla miss. Men nej.. Min kasse var redan tung, och jag själv också dessutom, gå tillbaka ehh nej, istället hoppas jag på lite god karma nu som tack för min goda gärning, kanske mina kakor kommer smaka och bli kanon? Man kan ju alltid hoppas.

tack för ordet.