En kaffemissbrukares vardagsfunderingar.

Gårdagen var en riktig skitdag, räknar inte med att begära mer från denna dagen. Skulle egentligen börja 16:30 men ser ut som jag får ta mej till dödensände av stan (vilket bara de tar en timme) och börja en timme tidigare. Yeah right! Fii faan. Igår hade jag ont och jag menar riktigt ont, i magen från klockan 12:30 tills jag somnade på soffan blek i ansiktet och helt utslagen. Under vissa stunder på dagen var de så illa att jag inte visste om jag skulle spy eller bara lägga mej ner och grina högljutt.. Jobbade från 07:00 till 20:00 igår. Ska jag vara helt ärlig känns de inte som att pengarna gör de värt de.

Men nu, efter idag, har jag en ledig helg framför mej. Dags att samla nya krafter, dessutom ska jag göra de i de djupa Värmländska skogarna. Underbart underbart! På lördag är de nämnligen 80års kalas och jag tvekar inte på att de blir riktigt trevlig och härligt att få träffa alla. (tårta lockar ju en hel del de med)

Just de.. hade nästan glömt att jag ska till Team och få massage på torsdag, de är ju redan imorn.!! Åhh.. känner mej faktiskt välförtjänt av de nu. Lovely.! Kommer känna mej som en ny människa inför helgen. Efter mötet som jag har på fredag bär de alltså iväg. Kanske borde börja fundera på vad jag ska packa med mej? Hmm? Nej, jag är en i-sista-minuten människa. Vart de har tagit mej hittills vill jag inte klaga på, önskar dock att vad jag än gjorde kunde ta mej till sommaren lite snabbare bara.

Efter tre dagar med höst regn och ruskig blåst är jag redan trött på de.. Inte är löven vackra och färgglada längre heller. Nej dom ligger gulbruna kletade mot backen, jag antar att dom känner sej precis som jag kände mej igår.
Uppgiven och förbrukad.

tack för ordet.