En kaffemissbrukares vardagsfunderingar.

Igår sken vår solen starkt, och denna dagen tycks den bjuda på samma underbara närvaro.. Ska ut sen och bara vara tror jag, ta med mej en bra bok, en termos med vanilj te och två filtar. Ingen stress ingen press.

Till skillnad från igår då dagen började med ett besök hos barnmorskan Karin. Liten tycks må jätte bra, dock har jag järnbrist, mitt värde låg på 103 (har jag för mej) och de ska inte vara under 110 egentligen. Så nu får jag knapra järntabletter sista tiden. Mitt sf mått ligger på 33-34 cm nu, inte illa vilken kula va? En viktig sak till, liten har sjunkit ner i bäckenet och fixerat sej.. Så nu börjar de närma sej tror jag allt.

Sen hade jag besök av söta lilla Svante och hans fantastiska mamma, de pratades bebisar och de pratades bebis språk. Vi åt delicatobollar och myste med ett hickande charmtroll. (Svante alltså) Fick ett par riktigt mysiga timmar och ser fram emot vår nästa fika tillsammans.

När jag åter blev ensam hemma tog paniken tag i mej.. Jisses, snart har ju jag en egen liten bebis här. Alla saker vi inhandlat m,m stod i gästrummet, samlat på hög, barnvagnen låg kvar i kartongerna. Allt var i en enda röra.. Men se inte nu längre, ibland är de lite hälsosamt att få panik ändå.. Om man håller de på en lagom sund nivå. (inte för att jag tror att jag gjorde de dock) De hela resulterade iallafall i att jag skruvade ihop barnvagnen, sorterade alla kläder (efter storlekar och vad som inte var tvättat osv.) Packade upp alla 12 påsar med diverse bebis grejer, och fick helt enkelt ordning i vårt kaos! Idag vill jag säga att jag är jätte nöjd med min insatts, de var starkt jobbat av mej. Min rygg hurrade inte direkt över mitt initiativ, men klagar inte lika mycket idag som igår kväll..

Ha en otroligt underbar dag mina nära och kära.
Ut i solen nu, eller ja, snart iallafall. Än så länge är ju inte klockan så mycket.
tack för ordet.