En kaffemissbrukares vardagsfunderingar.

Jag var på mvc tidigare idag. Allt såg jätte bra ut, jag har lyckats gå upp ytterligare 2,5 kg på 2 veckor.. Ojoj.. Undrar om de kommer fortsätta i denna takten? Litens hjärtslag låg på 138 (slag/minut) och mitt sf mått visade nu 32 cm. Inte illa minsann.. Idag är det exakt 6 veckor kvar till beräknat förlossningsdatum.. Men vem vet om liten är redo fredag den 17:de april? Vilken väntan de innebär att vara gravid, jag börjar bli lagom trött på all extra vikt och kramperna nu också.. Men de är faktsikt inte länge kvar trots allt.

Jag kom nyligen hem från en fika på stan med kära fröken T och lilla kompis M. Var lika mysigt som vanligt, dock är det något dumt med blåbärspajer, dom tar alltid slut för fort. (som tjorven i vi på saltkråkan hade sagt) Underbart att få tjöta lite med dom båda och skratta åt knepiga funderingar.. Fröken T och lilla M ska ut senare, käka buffé tillsammans med sina respektive. Åhh.. Vad en sån sak hade varit mysig. Men som de ser ut nu får jag nog denna fredagkväll precis som torsdags kvällen för mej själv. J skulle hänga med ett gäng grabbar, vet inte om dom skulle ut eller inte?

De gör faktsikt extra ont att vara ensam när jag inte ens har katterna här längre.. Dom svek trots allt aldrig, tröstade och såg till att man aldrig var själv hemma. Idag fick jag faktiskt ett jätte glädjande besked från (håll i hatten nu mina vänner) försäkringskassan.. Detta har lyst upp min dag, dock känns de inte lika kul att glädjas över något när man inte känner att man har någon att dela den glädjen med..

Nej fy fan.. Kan ärligt säga att jag börjar tröttna på att vara själv så mycke som jag ändå är. De känns som att gå igenom något man ska vara två om, ensam från stund till stund. Varför ska de vara så svårt att visa lite engagemang?? Så ser man hur andra "lyckliga" par har de och hur dom delar sina känslor med varandra, stöttar och visar att dom finns där för varandra båda två. Jag försöker göra desamma, jag vill också ha de så, ställa upp men också känna att jag får samma sak tillbaka.. Äsch de är klart, jag är väll bara extra känslig nu, fullproppad med hormoner och bitter för att jag spenderar ännu en kväll ensam med mina tankar.

Hur hårt ska man hålla om den man älskar..?   ♥