En kaffemissbrukares vardagsfunderingar.

Ja då ska jag väll försöka få till en presentation av mej och de mina, en lagom kort men ärlig sådan också.. Jag vill absolut inte hänga ut någon och använder därför inga namn i min blogg, ni som känner mej vet redan, och ni som inte gör de ska inte ha behov av att få veta.. Så är de!

Än så länge är jag en ung kvinna (född 85) som borde träna mer och dricka mindre kaffe. De är inte för inget jag kallar mej själv kaffemissbrukare. Delar livet med min lilla familj som består av, utöver mej själv, min J och våran älskade Mio, men har också de finaste vännerna man kan tänka sej runt mej (även om avståndet till vissa är långt).

Kort fakta om min älskade son Mio..
Han kom ut till oss 10/4 - 09, klockan 16:12.
3820 gram, 53 cm ren lycka och kärlek.

            

Lite mer då kanske..

Jag växte upp med en underbar familj, en mamma, en pappa och 2 bröder som båda gjorde sitt yttersta för att jag skulle få så hård hud på näsan som möjligt. Än idag ligger dom mej otroligt varmt om hjärtat, i dom finns kärlek, stöd och goda råd. Jag har tackvare min älskade J fått en till familj i mitt liv, och en fantastisk sådan. Ganska snabbt fick jag en plats i deras vardag, deras liv och nu mera finns dom där för mej när jag behöver dom, jag kan inte göra annat än att vara evigt tacksam.

Vägen dit jag är idag har inte alltid varit en så kallad dans på rosor, utan bestått av en hel del misstag, snubblande, dalar och svängar. Men på nått sätt har jag alltid lyckats hålla min näsa ovanför vattenytan.

Jag kanske tjötar lite mer än de flesta, och brerättar gärna samma historia 17 gånger minst! Inte för att de är brist på samtalsämnen, utan mest för att jag själv finner mina historier (och nej jag pratar inte om norgeskämt eller bellman historier, utan berättelser ur livet) komiska och lärorika. Dessutom tjötar jag såpass mycke att de är omöjligt för mej att komma ihåg vad jag berättat för vem!

Har en hel del brister och saker med mej själv jag är lagom missnöjd med, men de är sånt jag får arbeta på istället för att älta. Utseende mässigt duger jag som jag är, och mycke mer kan man ju inte begära egentligen. Visst utstående öron, för små läppar och stora kalv ögon i all ära. Men jag är stolt över vissa saker också, tex att jag efter 19 år av frenetiskt bitande på mina stackars naglar lyckades sluta helt.. Så bara!


Du är välkommen att skriva en rad eller två till mej, om du undrar över något, vill utbyta funderingar, eller bara har nått att säga. Är du för blyg för att lämna en kommentar går de att skicka ett mejl till [email protected].

Man får bara ett fåtal riktigt nära vänner genom livet, och de växer absolut inte på träd.. Men de betyder inte att man kan få för många bekanta, och om du frågar mej så är något av de mest intressanta och spännande här i livet att få höra någon annans historia. De är sant att varje människas livshistoria är unik!


Tack för ordet.

Där fick ni den, den halvnakna sanningen. 

Och nu är de er tur.. Törs ni?