En kaffemissbrukares vardagsfunderingar.

Ja, de blev ju en ganska lång paus i bloggandet, och många av mina nära och kära är nyfikna på Mio nu. 
Så jag tänkte att jag uppdaterar med lite bilder, ett inlägg tillägnat våran lilla glädjespridare aka, gladskit..



      

Jul firades och paket öppnades. Mio fick väldigt många julklappar, fast snöret var nog ändå
de roligaste på allihop. Klart lite bortskämd ska man väll vara när man firar sin första jul.?



  

Mio fick en lära-gå-vagn i julklapp, sen gick allt de här med att komma upp på 2 ben, 
plötsligt väldigt snabbt. Nu springer han med vagnen genom huset och vaggar gärna runt utan.
Massa tänder har kikat fram också, och han visar gärna upp dom genom att le så ofta som möjligt.



     

På fettisdagen bakades de självklart semlor. I och med att Mio är så förtjust i grädde tror jag han är lycklig över att ha en mamma som mer eller mindre har ett semleberoende! Nu mera sitter Mio mest och pillar i sej maten själv, då är de inte dumt med ärtor. Att äta med sked är han ingen hejare på, den brukar mest bara stanna i ena handen medans den andra far ner i skålen och kletar runt med vad som bjuds till middag. Om de inte smakar ena dagen kan man alltid arbeta på ett konstvärk ala; Mios handavtryck i gröt/potatis/morotsmos eller liknande, på bordet. Fast oftast (i princip alltid) är han väldigt matglad, de är roligt att kleta med maten ändå.



  

Miolito älskar fortfarande, trots oräknerliga kallsupar, att bada. Han är dessutom grym på galna grimaser,
en del kan få oss att skratta flera dagar efter, och så fort man kommer att tänka på dom. Som denna,
fångad på bild nummer 2 i badbaljan tex. Roligast är de att höra ljuden han lägger på också. Hahaha..





Mammas lilla hjärta. Jag kan inte annat än att bli imponerad av honom varje dag.
Han är så mycket mer än fantastisk på alla sätt o vis.


(klicka på alla små bilder för att se dom i lite större format)

Idag har vi haft en dag inne i lilla storstaden Karlstad.
En ny bilbarnstol till fisen har inhandlats, han ser så otroligt stor ut nu när han åker i den, fick även tag i en skit tuff vår/sommar jacka till honom, de blir en födelsedagspresent. Får lägga upp lite bilder så småningom. 
Under dagen drog ett (nu mera inte allt för obekant) snöväder in. Jahaa.. Mer snö, mer skottning, mindre turer ut på isen, mer halka och ännu mer bidrag till varför våran bil kommer kronas till Värmlands skitigaste rullande elände. Idag var några familjemedlemmar med i en olycka, dom smällde med en älg. Tack o lov gick allt bra med dom, tyvärr kan man inte säga desamma om bilen. (glömde fråga hur de gick med älgen) Jag, J och lillfisen begav oss hemmåt kring 20:00, då yrde de bra på vägen och sikten kunde ju jämföras med hur långt man ser om man stirrar in i en betongvägg. Dock körde J sakta och tog oss hem säkert. Lika bra hade de inte gått för några vi passerade på vägen, där hade ytterligare en vilsen älg irrat runt på vägen och dom hann väll inte se den kan jag tänka mej. Usch, hade vi gett oss av 5 minuter tidigare hade de lika gärna kunnat varit vi som stod där i vägkanten framför en livlös älg vid vägräcket.

Vi passade även på att spana in bokrean såklart. Det blev 8 nya tillskott till bokhyllan. Härligt! Får se om man hinner med någon mer tur innan bokrean är över.

Imorn är de en tur till skolan som gäller för mej har lektion mellan 10 - 12, J ska roa sej med att skotta av snön från den plana delen av taket. Mio hoppas jag fortsätter träna på sin gång. Han är så söt när han våghalsigt släpper taget och stapplar iväg som en full vinglig karl. Idag var han så till sej när vi besökte Mios farmor och extra farfar, att han hoppade jämfota ett skutt i deras kök.

Ha en fin fredag och helg mina nära och kära.
Förresten, tack för kommentarer, och efter bara ett inlägg. Jäklar va ni fått mej att känna mej saknad och lite små viktig. ;-) Keep it up!

tack för ordet.
bless ♥


_______________________________

update.
Nu är jag så jäkla trött på min blogg design och att jag aldrig blir nöjd med något, så nu byter jag tillbaka till någon färdig tråkig layout. Irritationen har nått sin gräns helt enkelt. paaaooow.

Nu mina fina nära och kära, har jag garanterat passerat 'sämst-efter' datumet när de kommer till bloggning. Ja, känner mej med all rätt som en väldigt kass bloggerska. Eller nej.. De gör jag egentligen inte, för jag har faktiskt aldrig kännt mej som en bloggerska överhuvudtaget. Nu börjar dock önskemål om nya blogginlägg trilla in.. Så varför inte? Nått måste jag ju sysselsätta mej med mellan skolarbete och paniken man får av en vild unge som far runt som en flipperkula.

Tankar om bloggen..
Vad vill jag då med min blogg? Ska jag roa genom att intensivt beklaga mej över diverse omöjligt lösningsbara vardagsproblem? Svära över dåligt humör, babyblubb magen som inte vill försvinna trots hård träning (läs tre dagar med ett par situps), skor som läcker vatten och återkommande finnar? Skriva av mej om min irritation över att mjölken är slut när kaffet är nybryggt? Få er att känna medlidande över den migrän liknande huvudvärken som koffeinbristen ger med sej? Nää.. Jag får nog komma på nått annat? Idag har ca 130320 blogginlägg skrivits i Sverige, och de bara på blogg.se. Så de är svårt att vara orginell. Dock är ju tanken, som de alltid varit, att jag bloggar för mina nära och kära. Så jag tror minsann jag håller mej till mitt tidigare tema; Vardagsfunderingar, och uppdatering för er om vad som händer min familj i vårat liv.

Flytten (flykten) till skogen..
Ja, allt gick som smort, fast de är klart.. Att lasta ur två skåpbilar fyllda med junk i 28 grader minus var väll ingen hit direkt. Tack o lov hade vi många som hjälpte till, och de hela gick rätt smidigt ändå. Nu börjar väll de kännas lite mer hemma här i huset, men de är inte utan saknad i hjärtat jag tagit mej hit. Göteborg med all sin glans, men framför allt vännerna där (och med omnejd) får mej att vilja packa ner skiten (läs hemmet) igen och flytta tillbaka, alternativt tälta i slottskogen.. åhhh va jag vill tillbaka bara jag tänker på mina fina vänner. Här har man ju inte hunnit lära känna speciellt många än, men jag har tagit tag i nått iallafall, börjat studera (läsa upp Svenska B) så de gör ju att de socialabehovet stillas något. Dock har jag varit lite vrång än så länge, lagom bitter kan man säga. För de är så här, jag har fantastiskt underbara vänner, de är dom vännerna jag vill ha och inga andra, dom både duger och räcker till ända till stjärnorna och tillbaka igen. Så va är då poängen med att skaffa nya? När man är så nöjd med dom man har? Jo då har vi ju de där med avståndet till dom igen. Jaja.. Nog om de. Tackar han som uppfann telefonen i mina tankar lite snabbt. Vi trivs rätt bra här ändå och vi har nära till våra fina familjer, de känns underbart.

Mio Nesta..
Oj, till denna punkt vet jag inte ens om mina muskler orkar med allt skrivande, för här kan jag lova att de händer mycke. Tror jag drar lite saker som hänt i stora drag, blir lättast så.. Kan berätta att han på 2 månader växt 4,5 cm och nu mäter 76,5 cm. Han har fått 7 tänder än så länge, men de ser ut som att fler är på väg. Dessutom nådde han en ordentlig milstolpe idag 20/2 2010. Den snöstormigaste dagen på väldigt länge, han tog sina första egna steg! 10 stycken i rad mot pappa J, inte illa!! Som jag sagt tidigare, liten blir.. om inte stor än, så större iallafall.! I lagom raska steg. Han är en ritkig liten charmör som bjuder på många leenden under dygnets 24 timmar. Självklart en del nu-sätter-jag-mej-på-tvären-skrik-för-att-jag-inte-får-som-jag-vill också, han har ju en vilja av stål och en lungkapacitet som nog kan liknas vid en björns. Tur att våra nya granne också har barn, och väl förstår att de bjuder på en del höga toner då o då.


Jahaa.. Så har man gjort sitt första blogg inlägg 2010, fler kommer, jag lovar att skärpa mej lite iallafall.! Är de något jag missat här eller funderar du på nått? Skriv en rad o jag ska försöka svara så snart jag kan.

Ta hand om er min fina nära och kära.
Untill next time.

Tack för ordet!

Eller rättare sagt, bli kvitt en årligen återkommande plåga!
Yes! Marabou ger oss ätnligen chansen att bli av med den jäkla körsbär-i-likör pralinen!! Jag kan ju självklart inte svara för alla här va, men i vårat hushåll står alltid dom 4 kvar sist i denna röda jul lådan. Efter många och åter många misslyckade försök att bjuda bort dom till varje gäst som sätter sin fot över tröskeln, och även en och annan granne i trappuppgången, så inser man att nej, nu börjar dom se lite tafatta ut där dom står ensamma i asken. Då har de dessutom gått 4 månader sen jul, och man börjar fundera på att faktiskt kasta dom, eventuellt mata fåglarna med dom. Kommer då på att de faktiskt innehåller likör, vilken idiot pippi vill ha dom? Om någon dessutom ändå äter en får man ju skit dåligt samvete, skämms och inser att man förtjänar samma straff som någon som köper ut till minderåriga, mycke mindre minderåriga.. Så till sista alternativet, släng dom helt enkelt! men är det ingen annan som får ångest av att behöva slänga mat, godis och dylikt? Detta är dessutom CHOKLAD, inte speciellt välsmakande förvisso, men ändå Choklad! De borde vara en döds synd att kasta choklad alltså! Ja, så då går man med andra ord med ångest över detta tills nästa år, när den traditionella röda asken är tillbaka och man får återuppleva allt ännu en gång..

Kom igen nu.. Vem kämpar med mej? Jag röstar för;
BORT MED KÖRSBÄR-I-LIKÖR PRALINEN OCH SLIPP ALL ÅNGEST DEN FÖR MED SEJ!!

Gör din röst hörd här: Bort med den.
Och glöm för guds skull inte att du röstar på en du vill ha kvar!
Alltså går det bra att rösta på vilken som helst förutom körsbär-i-likör!!

http://www.raddajulen.nu/

I belong to fairy tales that you could never be.
One breath, one touch will be the end of me. . .

Emily (emmeli) will find a better place to fall asleep
She belongs to fairy tales that I could never be
The future haunts with memories that I could never have
And hope is just a stranger wondering how it got so bad

I die each time you look away
My heart, my life will never be the same
This love will take my everything
One breath, one touch will be the end of me

You could be the final straw that brings me back to earth
Ever-waiting airports full of the love that you deserve
Wishing I could find a way to wash away the past
Knowing that my heart
Will break, but at least the pain will last

I die each time you look away
My heart, my life will never be the same
This love will take my everything
One breath, one touch will be the end of me

Emily (emmeli) will find a better place to fall asleep
Maybe she will save me in the oceans of her dream
And maybe someday love
Maybe someday love
Maybe someday love

Bloggandet har lagts på is (kylning?) ett tag nu. Men anledningarna till detta straffbara brott är
1, alla planer för framtiden som tar upp större delen av mina tankar nu, mer om de kommer längre fram när (om?) planerna börjar gå i lås.
2, Lilla mister Mio Nesta, han reser sej hela tiden och överallt nu mera. Mitt mamma hjärta stressas sönder och jag måste vara max 5 cm ifrån honom då han är lika duktig på att plötsligt tippa som han är på att resa sej.

Så där har ni de. Ska ju självklart försöka uppdatera er lite då och då, men de kommer inte blir lika ofta under närmsta tiden. Hoppas alla har överseende. Ta hand om er mina nära och kära.

Tack för ordet.

Theres a light
Theres the sun
Taking all the shattered ones
To the place we belong






Trading Yesterday - Shattered

Yesterday I died; tomorrow's bleeding
Fall into your sunlight
The future's open wide beyond believing
To know why hope dies
And losing what was found, a world so hollow
Suspended in a compromise
But the silence of this sound is soon to follow
Somehow sundown
And finding answers
Is forgetting all of the questions we call home
Passing the graves of the unknown

As reason clouds my eyes with splendor fading
Illusions of the sunlight
A reflection of a lie will keep me waiting
With love gone for so long
And this day's ending
Is the proof of time killing all the faith I know
Knowing that faith is all I hold

And I've lost who I am,
and I can't understand
Why my heart is so broken,
rejecting your love,
without, love gone wrong;
lifeless words carry on
But I know, all I know's
that the end's beginning

who I am from the start,
take me home to my heart
Let me go and I will run,
I will not be silent,
all this time spent in vain;
wasted years wasted gain
All is lost but hope remains
and this war's not over

There's a light, there's a sun
taking all these shattered ones
To the place we belong
and his love will conquer all

Yesterday I died; tomorrow's bleeding
Fall into your sunlight

Usch, det blev nästan kusligt tyst här. J har åkt och Mio sover.
Vad ska en mamma utan mamma sysslor sysselsätta sej med?

Har inte kikat runt så mycke på internet de senaste, då jag drunknat i en bok och fördrivit tiden med detta, och har missat en jätte kul sak! Nämligen..

Mio blev månaden baby på Pyttan o Pysen!
Om du vill kika så gå bara in på deras sida och klicka dej vidare till månadens baby. Mio blev septemper babyn!

Pyttan o pysen säljer förövrigt jätte fina exklusiva sängkläder i högsta kvalite för bebisar, men även mjuka filtar, dinglisar och lite annat. Saker som passar bra som gåva, eller om du vill unna ditt eget barn nått riktigt fint.

Är du intresserad av att komma på ett hemma party (hos mej) och kika närmare på deras sängkläder och övriga saker, så hör av dej till mej! Vore faktsikt mysigt att samlas ett glatt gäng, barn/bebisar är självklart också välkomna. Men för att planera ett datum närmare, måste jag se om de finns något intresse av detta? Har du vänner som har barn eller någon mormor/farmor, annan som funderar på julklappar, fråga om dom vill komma med.. 

Kika gärna in på Pyttan o Pysens blogg också.
→ http://pyttanopysen.blogg.se/ 

Hemsidan hittar du här.
→ http://www.pyttanopysen.se/


Nära och kära,
Mio önskar sej ett set med sängkläder där ifrån i julklapp! Han sa de precis. ;-)

Oj oj oj.. Nu börjar saker och ting hända riktigt fort.
Plötsligt en dag, 30/10 för att vara mer exakt, så satte Mio sej upp själv från liggande.
Nu är de rena barnleken för honom, vill han sätta sej så gör han de utan minsta krångel.
Men i måndags (2/11) gjorde han något nytt! Han reste sej själv i sängen sin.
Jisses! Liten blir, om inte stor än, så större iallafall.
Senare samma dag, reste han sej även mot soffan i vardagsrummet.

Bild bevis!

        


Utöver detta börjar han trivas ganska bra med att leka lite för sej
själv från stund till stund. Han pillar på saker, de är mest spännande,
pilla och utforska! Gärna sådana saker som känns helt lugnt att han drar i,
bankar i golvet, tuggar på och kastar iväg också som tex, Xboxet,
Xbox kontrollerna, Xbox spelen, Vinyl skivorna, cd skivorna, TVdosan,
bordsduken, alla sladdar inom räckhåll osv..
De är då man som förälder behåller lugnet,
läggar huvudet på sne och ler åt sitt älskade barn.
Eller?

    


Älskade barn.

Min kära Svärfar vill veta hur man gör när man 'mösar'..
Så Moster, Mamma de är bara att börja förklara. ;-)

Eller ja, kanske bara en mindre ointelligent kaffemissbrukare.

Hade så fruktansvärt ont i magen tidigare imorse, på höger sida dessutom. Så en lång stund trodde jag att min blindtarm gett med sej. Jag menar, båda mina bröder har fått plockat bort sina, så varför skulle jag vara sämre? hur som helst efter mycket kvidande och vridande, positions varierande osv, så kom jag på ideén att prova med 2 panodil, för tänk om de skulle hjälpa? De gjorde de också! Så nu är smärtorna glömda och bort blåsta.

Funderar på exakt hur pinsamt de skulle vara om jag inte stoppat i mej panodilen och efter mycket lidande valt att ringa 112? Tänk att komma in där, dom kikar på en och frågar; har du provat någon mild smärtstillande? Och jag svarar då; neheeej du, jag har så jäkla ont så jag har inte haft en tanke på de faktiskt. För att sen få till svar; Ja åk du hem och prova dom, för du har mensvärk. Det hade ju inte varit lite pinsamt de.

Smärtorna kan också ha berott på att jag hård tränade igår, eller ja, simmade en timme iallafall. Men på min otränade kropp kan även de sätte sina tydliga spår! Kaffet kallnar. Ha en fin dag mina nära och kära.

Tack för ordet.